??

DENNA POST ÄR UNDER KONSTRUKTION


-Vill du bli assimilerad lilla vän?
-Ja tack, snälla fröken! Jag har alltid velat bli personlighetsstympad.

Vad innebär det att kräva undervisning/skolböcker/kurslitteratur av och för människor som inte är vitaanglosaxonkristna? Varför kräver och kräver vi och då säger dom 'vi letar' och 'vi har redan så långa litteraturlistor' och 'vi skulle gärna men det finns inte' eller så råkade dom inte höra just då eller det var alldeles för många svåra maktord i 'skolbok'. Vithet alltid som en position i ambivalens: mellan att behålla makt och avvärja bilden av den med makt.

Så vi väntar stumma. Jag ser ut som en guldfisk.

Jag tänker mig att en funktion lektionerna/skolböckerna/kurslitteraturend har är att hålla majoriteten i Sverige 'svensk' genom att avkräva oss som kan positionering. Vill jag vara svensk får jag positionera mig så, det kräver lojalitetsförklaringar, jag har inte råd med antirasism, det kräver att jag är med och jobbar själv, visar att jag vill, att jag tar det här seriöst. Svenskare än svennarna. Vill jag slippa, eller måste jag slippa för den typen av assimiliering erbjuds mig inte, för att mig erbjuds kulturförluster utan motprestationer, för att jag anses inte assimilerbar, är min hud inte är vit som Petras, då kan jag sticka. Undervisningen/lektionerna/kurslitteraturen är tydlig här: kom ihåg inte fanns förrän du blev upptäckt, eller kör på tentan. Det e ju på sätt och vis en privilegieposition att 'vara assimilerad', det e ju för fan därför vi 'assimilerar oss'. Assimliation e en present att ge till sina barn: kanske för att överleva, kanske för att få jobb. Oavsett hur illa eller drägligt alternativet e menar vi ju att assimilation e prisvärt i sitationen i fråga.

Hallå, assimilationspolitik e ett asstort område, varför skriver svenska vänstern om 'våra hjältegubbar' när vi kan ägna tiden åt att tex undersöka svenska statens totalitär assimilationspolitik gentemot samerna? Eller, det jag diskuterar nu: 'diskret' assimilationspolitik på vardagsbasis. Jag kommer inte till rätta med antisemitismen här i stan, hur den lyckas va så jäkla vardagslevande, men (delar av) tyska vänstern utforskar den iaf, och arbetar för att synliggöra den. Plockar upp orden som vill glömmas bort. Håller kvar. Over n' over, upprepningar är ordet som gäller detta sekel, vi ska inte inbilla oss att vi lär oss fort. Assimilation e bra mycket mer närvarande i mitt liv än valfri fanbärande förebild.

Assimilation e grundläggande för nationalstaten. Grundläggande för kolonial maktordning- kolla amerikansk litteratur om 'when the irish became white' och 'when the jews became white' tex. Jag röstar för att göra alternativen mer prisvärda.