strategiöverläggningar

Det är del av att vara vuxen antar jag: att tvinga sig att komma ihåg att vi inte är ett stort härligt kompisgäng, och att ta konsekvenserna av det. Allt kommer inte att bli bra bara jag kliver ur mig själv och säger att det va ju roligt all den där ironin men nu tar vi och dekonstruerar vad den kan ha för funktion, att vi visste ju hela tiden att det inte var på riktigt, det där vi sa och gjorde. Roligt va det, men det hade ju å göra med att det va på låtstas. Annars skulle obehaget tagit över. What?! avbryter de andra dagisbarnen och bebispetra känner verkligheten krypa närmare och vet inte vad hon ska göra av sina playmobilgubbar nu när dom skjuter på egen hand. Men vi lekte ju krig och tortyr, hur kunde ni menat på riktigt? Kanske finns det inget annat sätt att mena på. (Pluttpetras cowboyarme desarmerar långsamt och målmedvetet linoleumgolvet.) Det är del av att vara vuxen att ta ansvar för att välja om. (Ett annat barns undernärda barbiedocka kommer förbi och kapar lip-petras legohelikopter.) Välja bort, fast det var roligt. Var det verkligen roligt? (Ett av barnen hejar på sina plastdinosaurier när de heilar mot akvariet.) Välja att vänta. (Sedan går dinosaurierna till attack mot barnen. De angriper det svagaste barnet först.) Välja motstånd, och tillåta det att innebära tystnader.