letar ord
Jag vet inte om det går att skriva längre. Allt som intresserar mig (vardagliga oförrätter värda bitterhet, nationell identitet, komma ut, statistik, var jag nu la mina viktiga papper/kort/osv igen) är antingen sjukt ointressant för andra, eller grymt privat och politiskt väldigt krävande, både för mig och för den som läser, tänker jag. Så, jag vet inte hur jag ska hantera. Jag skriver och sparar opublicerat, trots feta kommunikationsbehov.
Aja, Berlin intresserar mig iofs också, jag kanske kan skriva om Berlin...
Idag var jag i Spindelfeldt, Grünau, sydostlig förort. Alla förvar (=fängelse för människor som inte har tillgång till (eller behov av, antar jag att mången stat argumenterar) mänskliga rättigheter) ligger i områden med låg andel immigranter och hög andel nynazister. Det rykte och stank av spårvagnsbromsar men duggregnet mildrade. På ena sidan gatan kommunistbetonghus och på andra sidan förfallna förlängesedanvackra hus. Gatan tog slut vid förvaret . En mkt liten och ganska gammal tant hittade vårt demonstrationståg och gick resolut med. Mittemot förvaret i översta våningen satt en man och fotograferade oss. På andra sidan, genom fönster med galler för, viftade en vit tygbit till hälsning. Jag höll tyst minut på tyst minut och det slutade inte regna. Vi fick vänta länge på spårvagnen tillbaka, Spindelfeldt är en ändhållplats. Spindelfeldt är en ändhållplats.
Aja, Berlin intresserar mig iofs också, jag kanske kan skriva om Berlin...
Idag var jag i Spindelfeldt, Grünau, sydostlig förort. Alla förvar (=fängelse för människor som inte har tillgång till (eller behov av, antar jag att mången stat argumenterar) mänskliga rättigheter) ligger i områden med låg andel immigranter och hög andel nynazister. Det rykte och stank av spårvagnsbromsar men duggregnet mildrade. På ena sidan gatan kommunistbetonghus och på andra sidan förfallna förlängesedanvackra hus. Gatan tog slut vid förvaret . En mkt liten och ganska gammal tant hittade vårt demonstrationståg och gick resolut med. Mittemot förvaret i översta våningen satt en man och fotograferade oss. På andra sidan, genom fönster med galler för, viftade en vit tygbit till hälsning. Jag höll tyst minut på tyst minut och det slutade inte regna. Vi fick vänta länge på spårvagnen tillbaka, Spindelfeldt är en ändhållplats. Spindelfeldt är en ändhållplats.
posted by kamikaze @ 8:13 PM
3 Comments:
Nej nej det är intressant! Fortsätt skriv! Jag har precis upptäckt din blogg. Jag läser även om jag är dålig på att kommentera (ibland behövs det ju inte).
Känner igen mig i den inre ambivalensen. Brukar dessutom ha ångest över att jag tenderar bli pretantiös, återkommande problem jag har..
Gillar ditt sätt att analysera maktförhållanden på ett "otrendigt" kvinnligt sätt, med känslor, relationer, att du underminerar maktstrukturen inifrån det privata. Fortsätt.
hej, tack för stöd! Jag vill ju skriva, och vill ju läsas. Men vem som läser och hur den tolkar texten och vem skapar jag mig till genom text över huvud taget??? är frågor som börjat surra mer och mer och som måste hanteras. (Det har blivit extra tydligt efter en dum 'diskussion' med mina sossebrudar på deras blogg. Det va ju tydligt ickefunktionellt som strategi, då måste annat funderas ut.) men jo, skriva e trevligt. e asglad att jag hittat era bloggar, och för att ni surfar förbi här.
Post a Comment
<< Home