Lets kalla det en värderingsfråga.

Två uppenbarligen-förtryckta-kvinnor med

jag-är-speachless-snälla-säg-du-vad-som-e-bäst-för-mig-huvudbonader (Eller hette det sjal? Jag minns inte längre. Mitt huvud har hjärntvättats med babylonpropaganda.) och en ung, om-han-inte-e-terrorist-så-vet-han-iaf-var-dom-gömmer-sig och-dessutom-äter-han-kvinnor-till-frukost, man ringde på min dörr. Jag vet att jag borde gömt mig under köksbordet med mitt pass och mitt upplysningslexikon hårt tryckta mot bröstet i väntan på kidnappningen men det e kaksmet på köksväggarna ju och glittersmulor och jag är sjukligt nyfiken och förresten, vi har inget kikhål, jag visste inte att det var dom på andra sidan. Nä, jag visste faktiskt inte att det var möjligt att spendera en fredagskväll med att leta upp en okänd människas våning för att lämna tillbaka hennes bortslarvade plånbok.

Tack.